Apropå böcker som blir film...

...så såg jag i söndags P.S. I love you. Boken läste jag på sportlovet i år och den var rätt mysig och fin, men när jag började titta på filmen tänkte jag bara oh, no. Det här är inge bra - för början var rätt trist. Men någonstans på vägen blev filmen bättre, även om Hilary Swank aldrig blir min favoritskådis, gillar henne inte alls. Men Gerard Butler och Jeffrey Dean Morgan var härliga. Och någonstans i filmen kom tårarna. Just det, det var en SÅN film. Snyft och suck. Trots det satt (jag menar låg) maken kvar i soffan och ordet tjej-film nämnes aldrig. Kanske även han är lite, lite blödig. Ibland.

(En sak sa maken dock: Är inte det där han spanjoren som är med i Woody Allen-filmen (Javier Bardem - min anm.)? Förvillande lika, inte sant?